järn

Substantivo

Fe
Mn Co

järn, neutro

  1. objeto de ferro
  2. (Elemento químico) ferro

Outros Verbetes

  • gjutjärn
  • huggjärn
  • järnbrist
  • järnek
  • järnhandel
  • järnmalm
  • järnridå
  • järnspis
  • järnverk
  • järnväg
  • tackjärn

Pronúncia

  • AFI: /jæːɳ/  ouvir fonte ?